The Prestige

Giriga människor med en stor besatthet av att alltid vara bäst. Allt som allt så är filmen otroligt bra. Ingen film som man kan slösova till utan man måste hela tiden hänga med i vad som händer för att man ska förstå. Inte för att filmen var krånglig utan för att det hela tiden händer små detaljer som är viktiga för filmen. Den är lite knepig och allt annat än förutsägbar vilket jag tycker om. Värd att se om ni inte redan har gjort den. Det värsta, kan jag väl säga, är att jag inte riktigt vet vem man ska "heja" på. Det brukar alltid finnas en klar bild av vem som är skurken och vem som är hjälten. Men så är inte fallet i den här filmen.

Handling:
"I London under slutet av 1800-talet lever och verkar två rivaliserande illusionister som efter en dödsolycka blivit dödsfiender. Alfred är en lysande magiker som saknar karisman medan Robert är medioker som trollkarl men en fantastisk underhållare. Då Alfred presenterar vad som tycks vara det perfekta tricket blir Robert besatt av att komma på hur han utfört det och hur han själv ska kunna kopiera det. Jakten leder honom till USA och den mystiske elektricitetforskaren Nikola Tesla som förser honom med en djävulsk maskin och snart har hans besatthet fört honom ner i en sjuk och mörk spiral som inte kommer sluta förrän han nått botten."

En härlig film med Hugh Jackman och Christian Bale.

// Carro

Dorian Gray

Jag har lite delade åsikter om den här filmen. Först halvan var mest jobbig att se och egentligen så skulle man klara sig lika bra utan den. Men sista 45 minuterna gjorde att jag ändå måste säga att filmen var helt okey. Första halvan som mest bestod av gruppsex i olika slag klarar jag mig utan. Det finns speciella filmer för sånt om någon föredrar det. Andra halvan av filmen blev mer spännande och mystisk, vilket jag gillar bättre. Jag skulle vilja ha mer av detta men tillslut så fick i alla fall alla vad de förtjänade. Ja utom en såklart. Alla kan ju inte få som de vill.

Handling:

"Historien om Dorian Gray tar sin början i England, där konstnären Basil Hallward målar ett porträtt av den unge, sköne och ack så naive Dorian Gray. Under vistelsen hos målaren möter Dorian Lord Henry Wotton, som ska komma att förändra hans liv för alltid. När Dorian, med hjälp av målarens porträtt, får upp ögonen för sin egen skönhet, önskar han att porträttet ska åldras istället för han själv. Efterhand märker Dorian att hans önskan gått i uppfyllelse - han behåller sin ungdomliga skönhet medan porträttet märks av tidens gång. Samtidigt som Dorian fått upp ögonen för sin egen skönhet och charm, blir han bekant med Lord Henrys dekadenta teorier som avslöjar det viktorianska samhällets hyckleri. Stärkt av sin nya medvetenhet låter Dorian sig inte stoppas av moralisk tveksamhet, utan lever sitt liv i synd och lust, med skönheten som högsta ideal. Efter ett tag märker Dorian att tavlan inte bara vittnar om hans fysiska åldrande; den visar även hans själs förändring. Grymhet, sarkasm, cynism, och alla onda handlingar Dorian utför återspeglas i porträttet, medan Dorian själv ser precis lika oskyldig ut som när det målades."

Jag är glad över att jag har sett den, för den har ju faktiskt sin charm. Men det blir ingen film som jag kan se om och om igen då början var alldeles för seg för min smak.

// Carro